Parfymen är en bok som lockade mig med sin originella handling. I boken får vi följa Grenouille redan från det ögonblick han föds i ett smutsigt och stinkande 1700-talsparis av en mor som inte vill ha honom. Modern har inga intentioner att ta hand om sitt nyfödda barn och tänker lämna honom att dö bland fiskrenset från det stånd där hon jobbar. Denna plan sätter dock Grenouille stopp för genom att locka ditt folk med sitt desperata skrikande. Modern döms till döden för sitt tilltag och Grenouille får således växa upp som föräldralös.
Det som verkligen skiljer ut Grenouille från andra är dels hans alldeles fantastiskt starka luktsinne och förmåga att minnas lukter och dels det egendomliga faktum att han helt och hållet saknar egen kroppslukt. Människorna i hans omgivning har svårt att sätta fingret på vad det är, men det är något med honom som gör att de blir illa till mods i hans närhet och därför allt som oftast stöter bort honom. Efter en minst sagt tuff uppväxt börjar Grenouille att utforska Paris fulla utbud av lukter ledd av sin fantastiska näsa.
Slumpen för honom i hans jobb som garvarlärling till parfymören Baldinis butik för en leverans av spanskläder som ska luktsättas. Att för första gången kliva in i denna värld av lukter får Grenouille att inse vad han vill göra med sitt liv. Den frustrerade Baldini är mitt uppe i processen att försöka kopiera den mycket populära parfymen Amor och Psyche för luktsättningen av spansklädret. Arbetet går inte alls som han tänkt sig och Greunouille talar sig till att få göra ett försök att själv kopiera parfymen. Hans unika luktsinne hjälper honom att på pricken kopiera parfymen. Detta blir inledningen på ett samarbete där Baldini tjänar stora pengar på Grenouilles tallang. Grenouille själv tjänar inte mycket på detta ekonomiskt sett och får ingen del av äran, men han får däremot börja lära sig den professionella parfymörens hantverk.
Jag ska inte fastna i att beskriva handlingen här, men Grenouille finner sin mission i att kunna samla in och kontrollera luktar; att lära sig utvinna lukterna från både levande och döda ting. Han börjar även lära sig att skapa dofter som hjälper honom att manipulera sin omgivning till att få olika intryck av honom beroende på vilken effekt han vill uppnå för stunden. Ena stunden vill han att ingen ska lägga märke till honom, den andra vill han få sympati och ytterligare en annan respekt och vördnad. Hans missions baksida är att den lukt han åtrår mest av allt är lukten av unga kvinnor och att han är beredd att göra vad som krävs för att bemäktiga sig denna lukt.
Handlingen i boken är som sagt ganska originell. Dock känner jag att kvaliteten varierar väldigt mellan olika delar av boken. Vissa partier är mycket spännande och välskrivna medan andra mest känns som sega transportsträckor eller mellanspel som boken hade klarat sig bättre utan. Nu måste man väl redan från början acceptera att detta inte är någon superrealistisk bok; det har den aldrig heller utgett sig för att vara; men periodvis blir det hela lite för utflippat på ett sätt som kliver utanför även de förutsättningar man accepterar när man börjar läsa boken. Denna varierande kvallitet gör att även mitt engagemang för boken varierar. Ibland är det spännande och fascinerande, ibland är det jönsigt och segt.
Innan jag började läsa boken hade jag hört från flera av flera av varandra oberoende källor att detta skulle vara en av de bästa böcker de läst. Med sådana omdömen i ryggen blir förväntningarna också rätt uppskruvade och jag tror att det är därför jag känner mig en aning besviken efter att ha läst boken. Den var bra, absolut, men jag hade förväntat mig mer och eftersom mina förväntningar inte infriades riktigt känner jag mig därför en aning besviken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar