torsdag 3 juli 2008

Snabba Cash – Jens Lapidus

Bratt-wannaben JW jobbar hårt för att finansiera sitt stureplansliv med dyra kläder och blöta fester. Svartaxikörandet byts mot kokainlangande och allt större och större pengar börjar rulla in. ”Juggemaffian” jobbar på för att se till att pengar trillar från knark, smuggelsprit och prostitution m.m. Biffige och skräckinjagande Mrado ansvarar för att pengar kommer in via beskyddarverksamheten. Samtidigt rymmer streetsmarta lation Jorge från Österåker och är fast besluten om att komma tillbaka som någon att lite på inom kokainsvängen med hjälp av sina på kåken nyinlärda trix. Vägarna för de här tre peronerna kommer förr eller senare att mötas – vare sig de inblandade vill eller inte.

Innan jag läste boken hade jag hört den nämnas gång på gång av folk runt omkring mig, och det kändes som att jag var en av de få i det här landet som inte läst boken. Det scenariot brukar antingen göra mig helt anti till boken eller få mig nyfiken. Den här gången blev jag nyfiken, och det är ingenting jag ångar. Snabba Cash är en rak och lättläst bok där tempot hela tiden är högt. Det händer något som driver handlingen framåt på varje sida; en viktig händelse, en karaktärsbeskrivning som fördjupas, en saknad pusselbit som faller på plats etc. JW letar efter sin försvunna syster, Jorge vill hämnas på de som satte dit honom och Mrado vill ha en större del av kakan - allt detta visar sig vara förbundet på ett eller annat sätt.

De kretsar som beskrivs i boken är ganska långt ifrån mina egna, men visst tusan är det spännande att få en bild av hur det kan gå till i gangsterstockholm. Jag vet inte mycket om det, men vem vet – det kanske är så här det är?

tisdag 1 juli 2008

Låt den rätte komma in – John Ajvide Lindqvist

Det är inte varje dag man stöter på svensk skräcklitteratur. Jag måste medge att det på samma gång lät både lockande och lite tveksamt med en bok om vampyrer i Blackeberg. Nu i efterhand är jag glad att jag gav boken en chans. Jag blev possitivt överraskad av hur spännande det kan vara att läsa skräckböcker (eller rysare, eller vad man nu kallar genrern); något som annars gör väldigt sällan. Det är alltid en hårfin gräns mellan att vara patetiskt och att vara spännande och intressant.

I Låten den rätte komma in får man följa Oskar som är runt tolv år och bor i stockholmsförorten Blackeberg. Oskar verkar vara en ganska ensam kille som dagligen får finna sig i mobbing och påhopp från sina skolkamrater. Visst fantiserar han om att slå tillbaka, men han gör inte så mycket mer åt situationen än att just fantisera. Det hela börjar ta en intressant vändning när han träffar på Eli ut på gården i bostadsområdet. Den mystiska och hemlighetsfulla flickan Eli visar sig så småningom vara en vampyr. Flera människor hittas mördade och tömda på blod i de omgivande områdena och jakten på vad man först tror är en ritualmördare inleds. Kan man vara vän med en vampyr? Känner en vampyr skuld inför sina offer?

Det kan vara för att jag sällan läser böcker ur den här genrern, men jag tycker hela tiden att det är mycket spännande att få läsa vad som händer härnäst då jag inte har en aning om hur det hela ska sluta. Just att det är så svårt att förutsäga vart handlingen är på väg är en av bokens stora styrkor. Jag tycker också att det är kul att boken utspelas i slutet på 70-talet. Jag var visserligen inte så gammal i början av 80-talet själv men miljön, prylarna, musiken m.m. känns ändå bekanta och det känns nästan lite nostaligst att läsa om att köpa en påse blandat smågodis i kiosken. (På den tiden var inte det någon färdig, fabriksförpackad blandning, utan blandades på plats av de ca 10 sorterna lösgodis som fanns i kiosken. Inga 200 sorters plockgodis där inte!)

På det stora hela är Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in en bra och mycket läsvärd bok. Om man kan med allt blod vill säga...